Upp igen

Efter vilan så känns benet bra igen. Risken är det kommer tillbaka, och det vill jag inte. Mina föräldrar har av olika anledningar ställt in vår vandring på Padjelantaleden.

Allt sammanslaget så har jag bestämt att jag åker hem med Mia från Ammarnäs. Om suget för fjället är starkt så kanske det blir en Sarektur, annars blir det mycket paddling.

Tack alla som följt bloggen och för allt stöd!

Upp igen

Imorgon flyger jag upp till Hemavan för att fortsätta vandringen. En bit iallafall. Tanken var att jag skulle vandra med Mia till Ammarnäs och sen själv till Kvikkjokk och där möta mina föräldrar. Nu ska de inte följa med av olika anledningar så jag går nog inte längre än Kvikkjokk. Alternativt åker jag hem från Ammarnäs. Nu när Gröna bandet har skitit sig så har suget försvunnit lite, även om det ska bli skönt att komma upp igen.

Benet känns faktiskt bra efter vilan. Risken finns dock att det kommer tillbaka, så jag ska ta det riktigt lugnt.

Långvila och regelbrott

Igår tog jag ett tungt beslut. Eftersom benet fortfarande gjorde ont även vid korta promenader utan packning så bestämde jag mig för en längre vila hemma. Känns som att någon dag till i Gäddede inte skulle lösa det.

Min plan är att fortsätta nästa vecka, men då från Hemavan med Mia. Det blir alltså inte Gröna bandet i år. Huvudmålet, att få vara ute och vandra i fjällen så länge jag vill i sommar, står fortfarande kvar. Jag vill ha en skön semester, och det skulle jag inte haft om jag fortsatt med värkande ben. Planen är Hemavan-Ammarnäs med Mia, Ammarnäs-Kvikkjokk själv och Kvikkjokk-Ritsem med mina föräldrar. Efter det tar jag beslut om jag fortsätter längre eller är mätt på fjäll.

Bänkad

Igår blev en lugn vilodag, det mest ansträngande jag gjorde var en promenad till Ica.

Benet gör fortfarande jävligt ont när jag går. Utgår från att det är en benhinneinflammation, eller Valpsjuka som Frits kallar det.

Idag vaknade jag och benet gör fortfarande ont när jag står och går. Blir ytterligare en vilodag här i Gäddede. Vill inte gå och ha ont längre. Det förstör hela upplevelsen. Det känns inte heller optimalt att käka så mycket värktabletter i så många dagar.

Vilar och smörjer Voltaren. Andra tips?

image

Etappmål och nattliga turer

Lördagen började med en smärre katastrof. Bakgrunden är att jag brukar ha tältet fäst längst ner ryggsäcken och fästa regnjackan under toppremmen. För några dagar sen gick packpåsen till tältet sönder så jag fick ta min klädpåse till tältet. Den passade dock inte under ryggsäcken så den och jackan fick vara längst upp. Så startade jag också på lördagen.

Efter några timmars svettig uppförsbacke i skog tog jag en paus. När jag tar av mig ryggen så är jackan borta! När jag tappat den vet jag inte, men misstänker att den fastnat i någon gran. Med värkande ben fick jag stappla tillbaka tills jag hittade den, och då var jag nästan tillbaka till Valsjöbyn. Upp för backarna igen. Vid lunch hade jag förflyttat mig strax över 5 km på kartan.

Resten av dagen blev väldigt fin. Perfekt väder och underbara Hotagsfjällen. Vid fem stannade jag vid samevistet Lobbersjön för middag. Efter blev jag så trött så jag somnade.

När jag vaknade några timmar senare så kände jag mig pigg, även fast benet värkte. Det var ljust och en perfekt bris höll myggen borta. Jag bestämde mig för att gå en bit.

Mitt mål då var nästa sjö cirka 5 km bort. Där var det dock skog och inga bra tältplatser. Jag fortsatte och efter tolv slog jag upp tältet igen. Jag räknade med en rejäl sovmorgon, men vid sex vaknade jag igen och kunde inte somna om. Efter lite slöande gick jag sista biten till Hällingåsfallet. Sjukt mäktigt! Efter att ha varit där ett tag gick jag sista två milen till Gäddede. Även fast det gjorde ont så kunde jag gå på.

Nu är jag i Gäddede, har redan hunnit duscha och tagit en öl med Nina och Frits som också går Gröna Bandet och ska vidare i morgon.

Nu är jag dock helt slut och ska sova några timmar innan middagen.

Nu ska benet få vila någon dag.

Över 50 mil gjorda!

image image

Smalben och fina sjöar

Vaknade med fortfarande värkande smalben som också är svullet. Det blev en lugn morgon med kaffe i solen och samtal med fiskare. De hade fiskat till tre på natten men bara fått smått.

Vid elva gick jag iväg och dagen började utmed den vackra sjön Hotagen och satte kurs mot sjön Valsjön. Vid forsen mellan sjöarna tog jag lunch. När jag skulle gå så kom en familj i bil och hälsade. De var ute på en veckas fiskesemester och bodde just i Bakvattnet där jag gick förbi igår.

Vid fyra kom jag till orten Valsjöbyn. Efter en oklar beskrivning per telefon så letade jag reda på ett vandrarhem som skulle ligga strax utanför. När jag hittat det så visar det sig vara samma som Lars Wessel sov på. Inte grand hotell men ändå. Skönt att duscha. Tältnätter blir det i överflöd ändå.

Imorgon kommer börja med mycket uppför men jag ska ta det lugnt. Smärtan förstör mycket och oroar mig. Någon eller några vilodagar kan jag ha, men börjar det bli mer så spricker hela planeringen.

Fäbodar och smalben

Sov lite oroligt på natten. Kanske för att det var för varmt med hela sovsäcken på mig men för kallt med sovsäcken bara som täcke.

När jag vaknade bultande och värke mitt högra smalben. Oklart varför.

Jag skrev igår att det skulle bli lite kortare idag, men jag tänkte lite fel. 32km blev dagens etapp.

Med värkande ben gav jag mig iväg. Vid  lunch kom jag till Sörbodarnas fäboverksamhet. Där finns förutom jordbruket även ett café där gårdsproducerade  ostar mm. säljs. Jag fick mig ett fantastiskt tunnbröd med messmör och getost, ölkorv och kaffe. En riktig fin paus.

Benet gjorde ondare ju längre tiden gick, och jag lindade benet och foten hårt. Jag stapplade vidare och är nu på Rötvikens camping i en mysig stuga. Maxdosen av Ipren är nådd tyvärr.

Idag kom regnet först vid strax innan fyra, så det tar sig!

Hoppas verkligen inte att det är något med benhinnorna. I värsta fall får jag vara kvar här i morgon.

image image

Fin tältplats, min tältplats

Det blev en slö morgon. Efter att ha sovit över 9 timmar låg jag och läste ett tag. Stig som kommit tillbaka bjöd på mackor så jag sparade gröten. Strax innan nio var jag iväg.

Dagen började med sol och grusväg.

Höjdpunkten på dagen skulle bli fjället Önrun där jag skulle få lite kalfjäll igen. Precis när jag svängt av grusvägen och börjat följa ett fyrhjulningsspår kom regnet. Ett svart moln gled in och på bara några sekunder ösregnade det.
Märkligt nog slutade det precis när jag nådde toppen. Snart var det klarblått igen. Turens första regnfria dag måste ju komma snart.

Sen gick jag ner i dalen till den fantastiska rastplatsen Sågbäcken som Le Trek tipsade om. Här sover jag inatt. Imorgon kanske blir en kortare dag, finns nämligen en camping några mil bort.

image image image

Dagens hjälte är Stig

Det här etappen och ensamhetskänslorna har tvärvänt, och mycket tack vare en man som heter Stig.

Jag vaknade riktigt tidigt, strax efter fem. Tät dimma låg över hela forsen. Det var vindstilla men knotten hade inte vaknat. Plötsligt hörde jag ett konstigt, riktigt högljutt läte på fältet bredvid. Jag fick spana ett tag innan jag såg vad det var. Två tranor som gick omkring och närmast skrek.

Kvart över sju var jag iväg. Dagen skulle bjuda på grusväg, så jag satte på Historien om Sverige som ljudbok. Den är ungefär 800 CD skivor lång så den är perfekt för grusväg. Efter någon timme sprack solen igenom och dimman lättade. Helt klarblått. Skulle det bli vandringens första nederbördsfria dag?

Efter ett tag stannade en bil till. Bilen som var av äldre modell hade inte elhissar så föraren öppnade dörren. Då hoppade en jättehund av huskymodell från baksätet och ut genom passagerardörren. Hunden stack iväg som ett skott. Jag blev skärrad, men ägaren såg lugn ut. När jag tackat nej till skjuts och småpratat lite så var hunden fortfarande inte tillbaka. Jag frågade om jag skulle hjälpa till och leta. Fick då svaret ”äh han hitt hem själv. Ge bor bara halvannan mil bort” så åkte han.

Runt elva kom regnet, och till det både åska och blixtar. Regnkläderna på.Vid Åkroken åt jag lunch. Hade lite problem att göra upp eld, all ved var sur och pocketboken jag läser verkar vara behandlad för den brinner knappt.

Mitt mål för dagen var ett vindskydd strax efter Olden, som grabbarna i Le Trek tipsade om.

När jag går genom byn Olden stannar en bil och vevar ner rutan. En äldre herre hälsar och säger ” brorsan är väldigt intresserad av Gröna bandet. Du kan väl gå in till skolan och säga hej”. Klart att jag skulle göra det! Det verkar som att de enda vandrare som går förbi Olden gör Gröna bandet.

Vid skolan träffar jag båda bröderna. Stig bjuder på kaffe och macka. Han brukar följa deltagarna på internet. Inte hade jag en aning om att någon förutom de närmaste sörjande följer vandrarna.

Skolan är ombyggd till bylokal med dusch, bastu, stort kök och en liten vandrarhemsdel. Stig erbjuder att bjuda på en övernattning. Självklart tackar man ja till det! Jag skulle hur som bara gå några kilometer till och hade redan gått runt 33 km. Stig berättar om byn, om hur det var när han gick i den här skolan. Har berättar även att paret från Åre har brutit Gröna bandet på grund av knäproblem. Snacka om att ha koll!

Nu har jag duschat och har en tvättmaskin på gång med strumpor. Man får ta varje tillfälle att hålla sig fräsch.

image

Långa dagar

Mellan Åre och Gäddede blir det mycket grusväg. Det är enda sättet, eller så har ingen hittills hittat något bättre.

Idag har varit rätt enformigt, lite regn och lite sol. Gick över tre mil men stannade ändå vid fyratiden.

Efter att ha pratat med några permanentboende grannar så har jag ställt upp tältet i en sommarstugas trädgård. Det var brist på bra tältplatser i övrigt, och här fanns det vatten.

Känslan av ensamhet finns kvar, men inte lika illa som igår. Om jag inte hade kunnat ringa igår så hade jag varit helt borta. Det är märkligt att man efter sju år kan sakna någon så otroligt mycket, bara man är borta några veckor. Tack för att du finns Mia.

image

Och tack Göran för stöttande ord.

Le Trek, Emil och Christoph, om ni har kvar numret till Ewas pensionat i badvattnet så får ni gärna smsa eller kommentarer med det. Gäller alla som råkar ha det.